» » Välfärd för alla?

Välfärd för alla?

2012-05-23-10.18

Jag blev inbjuden av Tomas Tobé som är ordförande i arbetsmarknadsutskottet till ett seminarium som Moderaterna arrangerade under titeln ”Den företagsamma vägen ur fattigdom”. Störst fokus låg på den bok som nationalekonomen Li Jansson skrivit om ”Välståndssamhälle för alla”. I den har hon studerat hur personer som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden skiljer sig mellan företagsvänliga kommuner och mindre företagsvänliga kommuner.

Li Jansson är nationalekonom på Svenskt Näringsliv med fokus på att studera hur grupper som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Slutsatsen att ökat företagande och privata alternativ leder till fler arbetstillfällen också för exempelvis personer med psykiska funktionsnedsättningar ligger säkert i linje med vad hennes arbetsgivare anser. Men samtidigt är det svårt att helt avfärda de siffror som hon presenterar för skillnaderna är så pass stora mellan olika kommuner. Det går inte heller att säga att större kommuner är bättre, utan små och medelstora kommuner med ett företagsvänligt klimat klarar sig bättre.I boken så frågar sig Li Jansson om tänk om det är arbetsmarknaden som är problemet? Hon besvarar frågan med att med dagens politik utgår från att det är något fel på individen som har nedsatt arbetsförmåga och syftar till att kompensera för dessa brister. Att funktionsnedsättningen och ohälsan kan kräva insatser som hjälpmedel och stöd är också självklart.

Men att nämna att människor med nedsatt arbetsförmåga har svårt att få jobb handlar inte bara om ohälsa. Vad som är en ”normal” arbetsförmåga är inte hugget i sten, utan påverkas av vilka regelverk och kostnader som präglar arbetsmarknaden. Det handlar också om höga löner och arbetsgivaravgifter som gör det dyrt att anställa.

Li Jansson går inte in på de olika former av lönesubventioner som finns utan drar slutsatsen att ju billigare det är att anställa desto mer vågar arbetsgivaren anställa även dem med hälsoproblem eller funktionsnedsättningar.

Det finns en del intressanta iakttagelser som exempelvis hur stor skillnad det är mellan registrerade funktionshindrade på arbetsförmedlingen mellan olika kommuner där skillnaden mellan den kommun som hade lägst andel registrerade hade 0.69 procent till 9.6 procent.

Jag brukar själv säga att det är arbetsmarknaden som behöver rehabiliteras för att fler människor med funktionsnedsättningar ska få arbete. Men jag tycker att Li Janssons slutsats är lite för enkel. Det saknas ett brukarperspektiv i boken och även om fler företag leder till fler arbetstillfällen, så ska en person med funktionsnedsättning klara av att behålla ett arbete, även när denne drabbas av ett skov.

Ytterligare ett problem är att Li Jansson friskt blandar frågor som berör etnicitet eller funktionsnedsättning, ingen av dem är en homogen grupp och orsakerna till varför de står utanför arbetsmarknaden i högre grad kan lika gärna vara ett strukturellt problem som brist på arbetsplatser. Trots det tycker jag att Li Janssons bok är en intressant utspark från ”högerlaget”, inte minst är det intressant att allt fler intresserar sig för arbetsmarknadsfrågor för personer med funktionsnedsättning.